Sambaskolan Unidos do Samba firar 25 år!

Gidalva Ferreira do Nascimento, 2010.

Den svenska sambaskolan och kulturföreningen Unidos do Samba firade i början av maj i år sitt 25-årsjubileum på Stallet vid Nybrokajen med bl a uppträdanden av Simone Moreno, Mhano Silva och slagverkare från São Miguel.

Unidos do Samba har varit en viktig del av ”Sambasverige” och i synnerhet under 1990-talet då man kunde höra sambarytmer i nästan varje större småstad runt om i Sverige. Föreningen har alltid har dragit till sig intresserade sambautövare och varit en samlingspunkt för många brasilianare.

BRAZ träffar föreningens nuvarande president Gidalva Ferreira do Nascimento på ett kafé i centrala Stockholm och hon berättar;
– Jubileumsfesten blev egentligen ett år försenad eftersom föreningen bildades redan 1985. Men lokalen som vi hade bokat förra året slog igen så det var bara att tänka om och leta ny festlokal.

Föreningen drivs som en ideell kulturföreningen och med viss möda och med en imponerande envishet fortsätter verksamheten. Gidalva berättar passionerat om hur det kom sig att man bildade Unidos do Samba.
– Allting började ute i Rinkeby i mitten av 1980-talet. Vi var många som hade kommit till Sverige som politiska flyktingar från Sydamerika. Från länder som Brasilien, Chile, Argentina och Uruguay. Flera gifte sig med varandra över landsgränserna och vi blev ett större gäng som umgicks där det stora flertalet var brasilianare och så bestämde vi oss en dag för att bilda en kulturföreningen.

Många av de första medlemmarna i Unidos do Samba.

Föreningen fick namnet Unidos do Samba med inriktning på brasiliansk musik, kultur och dans. Tidigt samlade föreningen andra brasilianare, latinamerikaner och brasilienintresserade svenskar. Initiativet och den ledande kraften i gruppen var Mario do Nascimento som också var föreningens ordförande, eller president, som man kallar sig för i Brasilien fram till 1999. Gidalva blev kassör (men var även president några år i slutet av 1980-talet) och Jacira Furtado blev föreningens sekreterare.

Mario do Nascimento i mitten med dottern Irene och sin fru Irene Guala till vänster om sig. Till höger Loide Vieira och Gidalva Ferreira do Nascimento

Unidos do Samba delades upp i olika sektioner efter förebild från sambaskolorna i Rio de Janeiro. Gidalava berättar passionerat om tiden och visar gamal foton.
– Loide Vieira höll i danssektionen. Dave sydde upp dräkterna. Sambaskolan skulle ha en Mestre Sala och Porta Bandeira, manliga och kvinnliga Passistas, Bahianas och inte minst en bra Bateria (slagverksgrupp).

Men i de första karnevalerna man deltog i saknades det mesta, inte minst pengar, så dräkter syddes av gamla gardiner som dekorerades med glitter och tyll i olika färger. Vissa huvudbonare bestod av fruktkorgar med riktig frukt inköpt för extrapris på någon stormarknad. Slagverkare saknades så man fick samköra med en annan kulturföreningen som höll på med brasiliansk musik vid den tiden; Madrugada, där musikern Mario Blanco från Uruguay och hans slagverkare spelade.

Sambatåg på Strandvägen i Stockholm i mitten av 1980-talet. Observera bensinpriset som ligger på 4:62 kr/litern!

1985 deltog man i ett minnesvärt karnevalståg som utgick från Vasaparken, genom centrala Stockholm ända bort till Tantolunden. En riktig maratonmarsch. Några av de andra medverkande grupperna var dansgänget från Club Tropicana (författaren Kerstin Thorvalls favoritställe som låg på St: Eriksplan), ovan nämda Madrugada (där undertecknad blev medlem 1987) och en stor lastbil med Thomas Gylling på flaket plus ett stort antal andra latinamerikanska kulturföreningar från Stockholmsregionen.
Något år senare deltog man i den årligt återkommande och populära Uppsalakarnevalen som initierades av den ambitiösa arrangören Göran Palm.
– Uppsalakarnevalen var alltid något extra men det första året vi var med så var det ösregn hela dagen. Den stora avslutningen på karnevalen var på en idrottsplats där vi dansade fram på regndränkta löparbanor. Det blev väldigt blött om fötterna!

Aurea, Dave och Gidalva.

Det var dags för föreningen att bygga upp en egen slagverkssektion. Man köpte en stor bastrumma, en surdo. Instrumentet som är själva hjärtat i en sambaorkester. Trumman kostade 3 500:- vilket var mindre förmögenhet på den tiden. De första slagverksrepetitionerna ägde rum i Gidalvas kök i Vällingby.
– Efter en timmes trummande hemma hos mig så brukade vi gå över till föreningens sekreterare Jacira som bodde tvärs över gatan och fortsätta där för att inte störa grannarna allt för mycket, berättar Gidalva.

Snart insåg man dock problemet och hyrde en föreningslokal i Råcksta. Föreningen fick en allt bättre struktur. Susana blev ansvarig för slagverkarna och tidigt kopplades den brasilienfrälsta argentinska musikern Grillo in och tränade upp gänget så att det svängde bra. Grillo gjorde en stor insats och ställde upp frivilligt i många år. Nu hade man också hittat en bra stor lokal i Kristineberg som blev basen under många år framöver. Därefter hyrde man ofta in duktiga slagverkare utifrån som ledde repetitionerna och höll i workshops.

Från vänster syns Dave på Surdo, Macedo, Grillo och Nancy på Tamborim och Pablo på Repenique.

I slutet av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet var det karnevaler i nästan i varje liten småstad i Sverige under sommarhalvåret. För många komuner blev det ett sätt att marknadsföra sig. Unidos do Samba deltog i många av dessa stadskarnevaler och blev snabbt kända för att vara störst, bäst och vackrats. Framförallt var det den sambaskola som hade flest brasilianare och latinamerikaner med sig på gatorna. Deras glädje och energi var det ingen som misstog sig på och föreningen vann många av de tävlingar som arrangerades. Ekonomin var god och det fanns medel att köpa instrument och sy upp nya fina dräkter varje år. Dave som ansvarade för alla dräkter beställde fjädrar och tyger från Brasilien.

Unidos do Samba på karneval i Åbo i slutet av 1980-talet.

Sambashow med Unidos. Åbo, Finland (se ovan).

Förutom uppträdanden i Sverige så deltog Unidos även i karnevaler i Finland, Danmark och i England. Gidalva pekar på ett antal bilder i fotoalbumet och berättar;
– Jag har underbara minnen från den tiden och den karnevalen som vi alla såg fram emot mest var den stora årliga gatukarnevalen i Ålborg. Då reste vi iväg över en hel helg med buss ner till Göteborg för att sedan ta färjan över till Danmark. Redan på båten blev det samba och dans på däck. I Ålborg var det fullt med sambaskolor och andra grupper från Danmark, England, Tyskland, ja… hela Europa. Vi hade otroligt roligt tillsammans och när man väl kom hem till Stockholm igen så var man trött i en hel vecka efteråt.

Unidos do Samba uppträder på Bar Brasils Sommar-karneval på Cabarét vid Norra Bantorget, augusti 1995. Foto: Bar Brasil.

Strax innan milleniumskiftet uppstod en schism i gruppen. Presidenten Mario do Nascimento lämnade Unidos och tog med sig många av slagverkarna och dansarna och bildade en egen grupp, Tradição Brasileira. Dom som blev kvar fick nästan börja från noll. Många kämpade på tappert och slagverkssektionen togs över av Christer Kågell. Folke Amnö blev president under en kort period innan Gidalva valdes in som ny president för föreningen.

Ganska snart fick man upp styrfarten och fler och fler anslöt sig men hela sambaklimatet förändrades ganska tydligt under 2000-talet. De många stadskarnevalerna upphörde en efter en och det fanns färre tillfällen för föreningen att visa upp sig vilket även innebar tuffare ekonomi. Splittringen mellan ”sambister” i Stockholmsområdet var också påtaglig. Det var inte enbart schismer inom Unidos do Samba. Flera mindre grupper etablerades, många med ambitionen av en mer marknadsmässig och disciplinerad dagordning. Idag finns grupper som Maravilha do Samba, Acadêmicos Independente de Estocolmo, Gilmar Dance, Viva Brasil, Samba de Souza – som numera även har en slagverkssektion, Caribahi och São Miguel från Uppsala.

Unidos do Samba - här med många slagverkare som idag spelar med Acadêmicos Independente de Estocolmo. Bilden är från karnevalen i Valdemarsvik, 2010.

I nästan samtliga dessa grupper finns det någon som tidigare har varit med i Unidos do Samba så för många har föreningen varit en viktig samlingsplats och inspirationskälla.
– Och på den linjen vill vi gärna fortsätta. Idag har vi repetitioner varje lördag i ABF-huset på Sveavägen och välkomnar gärna nya medlemmar, avslutar Gidalva Ferreira do Nascimento.
BRAZ tackar henne för att hon tog sig tid att träffas och önskar henne och Unidos do Samba lycka till i fortsättningen.

Vill du veta mer om Unidos do Samba eller ta kontakt med gruppen så hänvisar vi till hemsidan; www.unidosdosamba.se
Samtliga bilder, om ej annat anges, från Unidos do Sambas arkiv.

Filed Under: Blog do Johan von FriedrichsNews

About the Author:

RSSComments (3)

Kommentera | Trackback URL

  1. Olavo skriver:

    Fin resumé. Nuläget är väl ingen höjdare men med tiden kan det ev förbättras. Vi hoppas på det va ?

  2. Dave Woods skriver:

    Vista do Unidos do samba. Muito Bom.

  3. Anonym skriver:

    I was proud to be a part of Unidos do samba.In bringing home from Brazil material.Sewing and designing the costumes,and also playing in the Bateria. B.jos Dave W.

Leave a Reply