Maracatu – En viktig ingrediens i Pernambucos musikliv

Innerstan i Recife är ganska ruffig, på ett av de skummare torgen hörde jag för första gången maracatu under karnevalen 1988. Det var vid midnatt som deltagarna dök upp ur gränderna, klädda i något som såg ut som maskeradkläder. Där fanns en kung med krona, drottning och ett stort hov av allehanda märkliga figurer. Det var svårt att förstå, var det bara ett lustigt upptåg eller vad låg bakom.
Musiker berättade senare om dessa märkliga sällskap, nationer – naçoes på portugisiska. Deras mycket hemliga möten låg inom den afro-brasilianska religionens ram. Liksom andra företeelser inom den världen är maracatun något som återskapats i Brasilien efter minnen från Afrika men enligt några källor är dessa hov också en parodi på det portugisiska hovet. Dessa nationer är något som skall ha skapats bland slavarbetarna på sockerrörsfälten för att skapa en organisation bland sockerrörsarbetarna och tillåtits en viss autonomi av slavägarna. Recife är huvudstad i delstaten Pernambuco i nordöstra Brasilien, den del av Brasilien som först kolonialiserades. Sockerrören var Brasiliens första stora exportgröda och genererade stora rikedomar för plantageägarna

På karnevalen 1988 var det den vilda frevon dominerade, karnevalsgrupperna som förutom trummor räknade med en svärm av ilsket falskspelande blåsare var då delstaten Pernambucos eget varumärke. Tio år senare hade maracatun flyttat upp från de mörka källarna. Chico Science och hans Nação Zumbi var ett viktigt skäl. De presterade hård rockmusik med politiska texter från storstadsslummen. Längst bak stod ett gäng slagverkare och vevade kraftfulla motrytmer på sina zabumbas, de bastrummor som är grunden för maracatun.

Maracatun hade blivit intressant för medelklassungdomar som gav den ett nytt social sammanhang. Under slutet av 90-talet bildade de maracatugrupper som uppträdde ungefär som en bateria i gatusamba. Fast rytmen är olika, medan samban flyter fram mäktigt som en vårflod är maracatun mycket mer hetsig, som en vild bergsbäck som kastar sig hit och dit, lite avigt. Ungefär som zabumbaspelarna som håller ena trumstocken ovanifrån som en surdospelare i samba och den andra underifrån som en del coola jazztrummisar. Rytmen är starkt synkopierad och hackar fram som ett trekantigt kugghjul.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under 2000-talet spred sig maracatun ut från hemstaden Recife till andra delar av Brasilien, men det är fortfarande hemma den är starkast. En del av de gamla grupperna har öppnat sig något för medelklassen och även samarbetat med utländska slagverkare. Nação Maracatu Estrela Brilhante har gjort en sådan CD som är intressant. Två spår finns på deras My Space sida. En annan intressant traditionell grupp är Maracatu Leão Coroado. Vill man ha sig en kraftdos kan man leta efter gamla skivor med Chico Science & Nação Zumbi. Chico Science avled sorgligt i en bilolycka 1997.

Maracatun har tagits upp av flera viktiga musiker från Pernambuco som slagverkaren Nana Vasconcelos, under många år en av Brasiliens viktigaste musikaliska förnyare. Musiklivet i Recife har varit mycket kreativt och dynamiskt de senaste åren och där har maracatun varit en viktig inspiratör. Recife nämns som en av rockstäderna i Brasilien, men här finns hela tiden maracatu och annan traditionell musik med som en naturlig ingrediens.

Lenine som kommer härifrån är ett av de stora namnen i Brasilien sedan många år är ett av många exempel. Hans genombrottsskiva Na pressão känns fortfarande fräsch. Det finns ett antal andra nyskapande grupper från Recife, DJ Dolores, Cascabulho och Cordel do Fogo Encantado som plockar upp olika delar av folktraditionen och ger den en ny dräkt.

Lennart Kjörling

Spread the love

Filed Under: CulturaMúsica

About the Author:

RSSComments (0)

Trackback URL

Leave a Reply

Hoppa till verktygsfältet